Fakta om Handkikare!

Tar med lite nyttig information, fakta om handkikare, kanske inte alla som vet följande, och för de som vet är det bara till att hoppa över detta! 

Prismakikare

Tvärsnitt av prismakikare.
1 - Objektiv
2-3 - Porro-prismor
4 Okular

Fältkikare, marinkikare eller sportkikare är så kallade prismakikare, och består av en positiv lins, objektivet längst fram och en positiv lins med kortare brännvidd, okularet närmast ögat. Alternativt sitter flera linser efter varandra i mer avancerade kikare. Kikare med konfigurationen med positiv lins som objektiv och positiv lins som okular bortom objektivets bildplan ger vända bilder. För att korrigera detta, och också för att korta instrumentets längd, skjuts prismor in i strålgången mellan objektiv och okular. Den höga förstoringen gör det nödvändigt i kikare av denna typ att göra optiska korrektioner med sammansatta linssystem för att erhålla en god bild. Vissa marinkikare har inbyggd kompass, vars skala projiceras ned i strålgången, så att bäringen till objekt som betraktas genom kikaren kan avläsas direkt.

Kikare med Porro-prisma

Den vanligaste konstruktionen av prisma utgörs av två prismor (ett så kallat porro-prisma). Det första prismat vänder bilden i en riktning och nästa i riktning vinkelrät däremot (se bild). Porroprismorna måste göras av glas med högt brytningsindex för att totalreflektion skall erhållas så att inte mycket ljus går förlorat i dem. Den stora förstoringen gör också att kikaren måste byggas mycket stabilt och med hög precision för att bilderna från de två tuberna inte skall vara förskjutna vid betraktandet. En kikare av denna typ med god kvalitet är därför både dyr och tung. Vid bedömning av en kikare av denna typ skall man kontrollera att bilderna i båda tuberna är skarpa, att de har samma läge så att de överensstämmer när man tittar genom kikaren och att porro-prismorna har tillräckligt brytningsindex (håll kikaren på rak arm och titta mot ljuset på okularet, som skall vara jämnt lysande. Om endast en kvadratisk del i centrum lyser starkast har prismorna gjorts av billigt lågbrytande glas).

Kikare med takkantsprisma

Kikare med takkantsprisma har möjligen funnits redan på 1870-talet i en konstruktion av Achille Victor Emile Daubresse. En takkantsprisma har en speglande yta som, i stället för att vara plan, består av två plana ytor i 90 graders vinkel till varandra. Detta ger en vändning av bilden eftersom ljuset reflekteras i båda ytorna. De flesta kikare med takkantprismor använder antingen Abbe-Koenig prisma (uppkallad efter Ernst Karl Abbe och Albert Koenig och patenterad av Carl Zeiss år 1905) eller Schmidt-Pechan prisma (uppfunnen år 1899) som båda vänder bilden och förlänger strålgången. Båda ger kikare med objektiv och okular ungefär i linje med varandra.

 

Jämförelse mellan kikare med takkantsprisma och Porroprisma

Takkantsprismor ger instrument som är slankare och kompaktare än porroprismor. Det finns också en viss skillnad i ljusstyrka, eftersom en del av de reflekterande ytorna i takkantprismor måste försilvras eftersom ljuset inte totalreflekteras. Detta minskar ljusstyrkan i kikaren med 12% till 15%. Kikare med takkantsprisma kräver också noggrannare inställning av de optiska elementen i kikaren sinsemellan (kollimering). Detta ökar priset på kikaren. Kikare med porro-prismor görs emellertid ofta med de optiska elementen sämre fixerade sinsemellan så att de kräver re-kollimering från tid till annan.